Låg
Lågenergi, absolut mitt ord!
Nu kommer jag vara lite låg och deppig här, så tycker ni inte om dessa inlägg så hoppa över att läsa!
Det är långt mellan gångerna som jag nu känner mej deppad över något. Och jag kan inte heller påstå att jag är deppad. Jag är mer irriterad, besviken och saknar vänner.
Idag hade jag en fin förmiddag, jag diskade, städade, gjorde kaffe och kollade på SATC i lugn och ro. Srickade på min kalasfina halsduk som snart är klar.
Drog iväg för en timmes jobb åt vansbrohem, en lgh som skulle städas efter hantverkarna. Snabbt gjort.
Kom hem igen och slog på "The Hoosiers", dansade, sjöng och städade. Saknade Elin också så jag drog iväg ett sms. Efter några sms fram och tillbaka fick jag ett. Drog upp mobilen och vips så låg den i diskvattnet. Snabbt som attan upp med den och la den på tork.
Sen började allt dåligt.
Kunde inte ringa någon. Ville så gärna bjuda över på chokladbollar och småprata med mamma. Men icke. Satte mej och kollade på mer SATC. Började med en sallad också.
Vid fem var det dags för jobb.
Halv tio slutade jag igen.
Känns tråkigt att jobba varenda fredag faktiskt. Och numera lördag. Visst har jag ställt in mig på att jobba supermycket men kanske inte varendaste helg. Jag vill vara ledig när Erik också är ledig. Inte mitt i veckan när ingen annan än ledig, bara jag. Man vill ju kunna utnyttja sin lediga tid till något socialt osv.
Suck. Nog om det.
10 Dec ska E:s jobb ha julbord, MED respektive. Kul för dom. För vem jobbar varenda lördag? Jag!
Imorgon ska jag servera ensam för 21 pers. Tre-rätters. KUL! mest jobbigt.
Rappling är även hemma i helgen, hinner inte träffa han just något.
Jaja, Jag får väl hålla mej med nedräkningen tills vi åker så länge och bara blunda för saker.
53 dagar kvar..
Måste också tillägga att jag gråter alltid till Armegeddon. Alltid på smama ställe och jag blir så jäkla känslig.
Slog av tv:n och knatade istället in till sängen där jag nu ska slå på "kör och galen" på play. Men jag lär väl böla till det också, skulle inte förvåna mig liksom!
Ojoj.
Tack för de fina människor som jag vet finns. Utan er skulle jag vara jätte depp :)
Puss
/Emma
Nu kommer jag vara lite låg och deppig här, så tycker ni inte om dessa inlägg så hoppa över att läsa!
Det är långt mellan gångerna som jag nu känner mej deppad över något. Och jag kan inte heller påstå att jag är deppad. Jag är mer irriterad, besviken och saknar vänner.
Idag hade jag en fin förmiddag, jag diskade, städade, gjorde kaffe och kollade på SATC i lugn och ro. Srickade på min kalasfina halsduk som snart är klar.
Drog iväg för en timmes jobb åt vansbrohem, en lgh som skulle städas efter hantverkarna. Snabbt gjort.
Kom hem igen och slog på "The Hoosiers", dansade, sjöng och städade. Saknade Elin också så jag drog iväg ett sms. Efter några sms fram och tillbaka fick jag ett. Drog upp mobilen och vips så låg den i diskvattnet. Snabbt som attan upp med den och la den på tork.
Sen började allt dåligt.
Kunde inte ringa någon. Ville så gärna bjuda över på chokladbollar och småprata med mamma. Men icke. Satte mej och kollade på mer SATC. Började med en sallad också.
Vid fem var det dags för jobb.
Halv tio slutade jag igen.
Känns tråkigt att jobba varenda fredag faktiskt. Och numera lördag. Visst har jag ställt in mig på att jobba supermycket men kanske inte varendaste helg. Jag vill vara ledig när Erik också är ledig. Inte mitt i veckan när ingen annan än ledig, bara jag. Man vill ju kunna utnyttja sin lediga tid till något socialt osv.
Suck. Nog om det.
10 Dec ska E:s jobb ha julbord, MED respektive. Kul för dom. För vem jobbar varenda lördag? Jag!
Imorgon ska jag servera ensam för 21 pers. Tre-rätters. KUL! mest jobbigt.
Rappling är även hemma i helgen, hinner inte träffa han just något.
Jaja, Jag får väl hålla mej med nedräkningen tills vi åker så länge och bara blunda för saker.
53 dagar kvar..
Måste också tillägga att jag gråter alltid till Armegeddon. Alltid på smama ställe och jag blir så jäkla känslig.
Slog av tv:n och knatade istället in till sängen där jag nu ska slå på "kör och galen" på play. Men jag lär väl böla till det också, skulle inte förvåna mig liksom!
Ojoj.
Tack för de fina människor som jag vet finns. Utan er skulle jag vara jätte depp :)
Puss
/Emma
Kommentarer
Trackback
