Glädjen som sprids..

Vi höll på att blåsa bort, frysa sönder och bli blindapå köpet i Ludvika. De blåste nå så hemskt!
Efter en massa letande intog vi en lunch på en pizzeria, pratade om livet och alla drömmer vi har. Så nu är jag så peppad på att bara börja i något hörn! Helst NU.

Vi fick vänta en timme extra på bilen och det blev lite tid kvar när vi kom hem. Tack för sällskapet Carro! :)
Nu har jag iaf gjort det som varit mest panik med och jag funderar än på om det ska få bli ett träningspass eller inte. Jobbigt. E har redan gått ner så nu är det upp till mej..

Imorgon blir det jobb och ingen sovmorgon. Men det gör mej inget alls. Faktiskt! :)

Puss
/E

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0