emmaison

Idag är jag trött.

Ruskigt trött.

Tog mej sovmorgon till 8 och nu frukost, kaffe och sen jobba vidare!

 

Nästa vecka är det bara fokus på mattepluggning som gäller. Halkat efter redan och det blir även stenhårt plugg i helgen!

Har inte tid att redan börja halka efter på något sånt, då tappar jag gnistan till att fortsätta :(

 

Snart kan jag sudda bort min långa att göra lista denna vecka, för snart är jag verkligen klar med allt och det känns fantastiskt!
Fått in en massa fler timmar på tidlappen och bort med en massa nycklar! :)

 

 

Då rullar vi på. Intensiv start på veckan med massor av jobb och planer.

Sopade allt i måndags och fick lite annat smått gjort. Igår jobbade jag från 08-18:30, mör i kroppen efter duschen kan jag lova! Men det är bara påt igen!
Betalat alla räkningar, satt undan pengar, gjort en ny graf i mobilen och känner att jag har energi! Idag hinner jag bara med 5-6 timmars jobb innan massage står på schemat och lite småfix i lokalen!

 

Imorgon hoppas jag vara i någorlunda fas så man slipper kliva upp super tidigt och jobba superlänge. Men det får vi se efter idag!

 

Anmäld och betalad till Vasaloppet 2015 också! Borde kunna slå min tid med hästlängder ;)

I helgen ska cyklingen påbörjas, leta efter cykel, lägga upp träningsdagar, boka in onsdagar på spinning och bara köra på!

 

Sommaren ser lovande ut med massor av jobb och planer på andra roliga saker, just nu går det verkligen bra!

 

Det kommer sällan en olycka ensam och det kan jag stämma in med.

Mitt under dagen idag, när man känner sej som mest nere och räknar alla pengar det kommer kosta får man meddelande från Vasaloppet att det nu ska betalas annars blir jag av med startplatsen. 1600 kr bara där. Ska man skratta eller gråta? :)

 

Och Farmor; Nej, jag tycker inte att det kan bli sämre, men vem vet! :)

Nu är det sängen som väntar, lite serier och bara jag. Imorgon är en heldag med smått. På något vis ser jag framemot söndag. Tänker mej en storstädningsdag och tidig kväll!

 

När man håller på bygger upp och fixa. Man ser ljuset längre fram och vet att allt kommer bli bättre! Då kommer ett rejält bakslag.

Något stort är fel på motorn i min bil och den måste plockas isär. Det är pengar jag inte har och jag går back.

 

Deppade igår och idag är en ny dag. Kaffetermosen är laddad, underklädeslådan rensad, spotify är påsalgen och lite mer plock och fix hemma innan jag äter en till frukost och sen drar till Nås för jobb och pengar som jag verkligen kan behöva.

Bara att se framåt och jobba på, sälja av och prioritera. Men varför just nu och inte senare?

 

Allt kan tydligen inte gå vägen för mig!

Nästa gång kanske..

Idag vaknade jag med huvudvärk, ömmande krop och otroligt trötta ögon. Halsen rev varje gång jag svalde och det fanns ingen ork. Gjorde en stor frukost och åt, sen har jag faktiskt legat hela dagen. Tagit en dusch på em och klätt mig. Ska få undan lite smått som lär göras hemma och via datorn idag så slipper jag ha det sen i veckan.

 

Kände att det är bättre att ta en heldag till vila än en halvdag och sen ha en förkylning dragandes en längre tid.

Hoppas bara det försvinner!

 

 

Längesen sist!
Men insåg att det sista inlägget jag skrev handlade om mitt allra första vasalopp.

Och om ett år kan ni läsa om mitt andra, för visst lyckades jag hinna med att boka in både mej och Erik till Vasaloppet 2015!

Hur kan så många platser ta slut på 90 sekunder, det är helt galet!

 

Efter en vecka med jobb nere i Vimmerby är jag nu hemma igen och har börjat på en hel del olika saker.

Försöker klura fram bra reklam för företaget som inte är för dyrt, fixa med vetekuddar och vetehjärtan, rensa här hemma, och rensa i lokalen.

Mycket på men det känns bra!

 

Ska ta en emmakväll nu, Tända ljus, läsa klart en bok, måla tassarna, äta glass och frukt, slå på en film och sen krypa ner i en renbäddad säng! Ska bli fantastiskt!

 

Imorgon börjar ett nytt steg, matteplugg! :)

 

Puss

/Emma

 

Ifjol när vi bokade in oss på vasaloppet såg man framför sig en bra vinter med fina spår och bra förutsättningar.

Trodde inte att det var på gränsen till att bli inställt som det var nu iår!

 

Med värdelösa förhållanden, lössnö, isigt och inga spår åkte jag endå loppet.

Erik och jag åkte upp mot starten vid 03:50. Fastnade i bilkö och klev in i startfållan strax efter kl 07. Vi var helt allvarligt bland de 200 sista personerna som startade, helt sjukt!

Kö från start och i stort sett enda fram till Smågan, vilket tog oss 2 h 27 min. Helt sjukt!
Man hade verkligen fullt sjå att hålla benen och fötterna i styr så man kunde staka sej fram hyffsat. Att diagonala var inte att tänka på då det inte fanns några spår alls.

 

Skildes åt från Erik strax efter Smågan när vi började inse att vi är för olika och det är lika bra att göra sitt egna lopp.

Stannade på varje kontroll och fick i mej vätska och sen bara åkte jag på.

Tror att det var mellan Risberg och Evertsberg som jag var på väg att ge upp. Det brände i ryggen, gjorde ont för varje staktag jag tog, det var kallt och jag hade någogn tår på gång där. Otroligt smärtsamt. Tack och lov så var mor&far och hejade på mej och jag fortsatte. Utan dem hade jag faktiskt brytit!

 

Jag stakade på och njöt i varje nedförsbacke man fick lite vila, njöt så fort man hittade ett spår att åka i, kändes som att man fick vila ordentligt då man inte behövde tänka på att hålla ihop så mycket med benen!

 

Vid Oxberg fick jag Alvedon, en halv kopp kaffe, sportlunch, nyvallade skidor och jag hann gå på toaletten!

Efter det gick allt hur bra som helst, jag hade bättre fäste, mer energi, bra stöttning från päronen och det var skönare åkning!

Visste att det inte var mycket kvar av dessa långa nio mil.

 

Mellan Hökberg och Eldris började det skymma och som tur var fanns det spår. Så det var bara att rätta in sig i ledet av de många åkarna och staka sej framåt och lita på spåret och personen framför. Man åkte verkligen i blindo!

Från Eldris var det elljusspår och då kändes det som att man nästan var framme, så underbart!

Sista hejaropen från mamma & pappa kom när det var 9 km kvar, då ville jag i mål innan kl 20:00.

Men jag var tyvärr 1 minut och 56 sekunder försen!

Det var segt att ta de sista staktagen och kraften fanns ingenstans.

 

Känslan att korsa mållinjen var obeskrivlig!

Vilken kämpe, vilket lopp!
Att åka hem i en varm bil, med nya torra byxor och strumpor, ställa sig i en varm dusch och få krypa ner och somna ovaggad var underbart!

Hela dagen igår bara låg jag i sängen och segade, bekämpade träningsvärken för varje toalettbesök och bekämpade den ordentligt när Elin ringde och sa att hon stod utanför mamma och pappa men att ingen var hemma!

Lycka att få ha henne hemma!! :)

 

Slängde på mej skor och jacka och stapplade mej hemåt!

 

Idag är det bättre i kroppen, men det är otroligt slitsamt att städa trappor. En liten vila innan jag kör på ett tag till, sen får resten bli imorgon!

 

Vasaloppet var en enorm upplevelse, det var så sjukt att man nu stod där på starten och var en av alla dem som köade i backen, kämpade sej framåt i spåret istället för att sitta hemma i soffan och se det på tv!

Jag kommer åka det igen! :)