Frustation!
Ser man på dagens barn och även vuxna så ser inte livet ut som för 15 år sedan. Idag kanske man träffas för att se på film eller äta mat. Men man pratar inte speciellt ofta. För många sitter med sina nyaste telefoner och hänger på facebook och ser vad folk skriver eller så kanske man chattar med någon annan som sitter online. Man pratar inte med dom som man sitter med längre. Vad är det då för idé att ens ses?
Jag själv har ingen iphone och jag älskar också att inte ha en. Jag ringer hellre eller ses för att prata. Snart behöver man inte ens gå ut för att handla längre, allting kan köpas och beställas via nätet och nästan allt kan du få hemkört. Det fattas bara att man ska skaffa ett jobb också som innebär att man kan jobba hemifrån.
Att man inte ens vill vara social längre skrämmer mig. Jag behöver det sociala mer än jag behöver något annat.
Jag har fått no av mitt jobb som bara innebär ensamhet och som resulterar i att jag känner mej mer och mer ensam då jag inte med bara ett telefonsamtal kan bestämma att vi ska ses för att prata eller bara umgås och ta en promenad.
Det är så invecklat allting. Jag hatar att vara "vuxen" och behöva ta ansvar och att man måste ha ett jobb för att kunna leva. När skulle livet vara så fruktansvärt svårt?
Om man idag skulle sitta ett gäng på tio pers och alla skulle stänga av telefonerna och lägga bort dom utom räckhåll så känns det som det skulle bli lite små stelt. Man måste alltid ha kontroll på vad som händer runtom, man ska alltid visa alla andra vad man själv gör och man ska alltid räcka till för många fler personer fast man inte är i närheten.
Jag hatar att allting blir så himla elektroniskt nuförtiden. Varför skulle inte allting kunna vara enkelt och hålla sig till den enkelheten bara. Nej, tacka vet jag en gammal hederlig mobil som man kan ringa på och skicka sms. Helst skulle man också ha snake, vilket var ascoolt för ca 10 år sen!
Jag vill leva i ett socialt samhälle, inte ett elektroniskt!
Tack och hej!
Leverpastej!
Du har så rätt Emma,kram på dej!
Jag håller också med! Lavvo. Vi ses väl under helgen!?
Haha! Du får ta intiativ o skippa allt elektroniskt:) skulle du ringa mej oftare om jag slutade blogga alltså?! Kanske ska stänga bloggen, då kanske fler ringde oftare.. Nä jag tror det handlar mer om hur man är som person, jag gillar min iphone men upplever inte att jag blivit ett dugg mindre social för att jag har en! Jag träffar o pratar med mina vänner fortfarande trots att både jag o de har smartphones! Det ena behöver inte utesluta det andra. För mej är det kanon att mina vänner o min syster bloggar tex, då kan jag följa dem i livet trots att min tid inte räcker för att ringa alla varje vecka! Ryck uppdeh o gör ditt liv till det du vill! Haka inte upp dej på andra, den kan du ju inte påverka, gör nåt åt det du kan förändra o bara skit i resten;) fattar du hur jag menar?! Love you, stjärnan min!!
Absolut Anna, jag fattar hur du menar. Nu hakar jag inte upp mej på sånt, det jag mest ville åstadkomma med inlägget var mer att på bara några futtiga år så ändras allting så himla snabbt! Man funderar lite på hur tusan man kan utveckla allt om tio år igen.
Sen är det klart att ingen har tid att ringa alla vänner och syskon hela veckorna, man har sitt liv och man flyttar omkring. Men det som är bra är att när man ses så tar man bara upp det från där man slutade sist, Man är fortfarande vänner eller syskon :) Lavvo, hoppas vi ses snart :)
