emmaison

Tycker det är ganska konstigt att man kan känna sig så ensam och lämnad, när man alltid är bland folk. Man känner sig liten och hjälplös, orkeslös och finns liksom inte.

Det är så sjukt att man ens kan känna så.
Nu är det mycket saker som jag gryvar mig för. Vet inte varför och jag orkar inte att energin läggs på det. Jag vill bara njuta av stunden och bara vara. Ta en dag i taget och acceptera morgondagen helt enkelt!

Det är så mycket planer jag vill göra och styra med men det går ju inte. Visst går det på något vis men samtidigt vill man absolut inte vara ensam!

Trött och orkeslös. Ingen energi eller motivation!

Men tänk också vad två timmar kan pratas bort fort med vänner man nästan aldrig träffar mer.
Mika och Jonna kom på gofika tidigare idag och jag skulle kunna sitta en vecka och bara prata med dom. Tänk bara, när vi var små och Elin också var med och vi lekte jämt! Glatjärn, vurpa på cykel och uppror.
Ojoj, dags för mej umgängen systrarna Wahlström!

Nu ska jag ta min loka citron och bara sitta i soffan!
Tack och hej! Leverpastej!